|
.
Detta kan verkligen bli SE:s vändning!
Snabbhet
Detta är nog den första Sony Ericsson-lur på jag vet inte hur många år som jag inte tycker suger totalt. Denna, Neo och Play kan verkligen vara vändningen för den svenskjapanska tillverkaren. Mina första intryck är att telefonen är väldigt rapp (mycket på grund av 2.3) och trots att den inte har den senaste värstingprocessorn med dubbla kärnor kan jag inte säga att det är något jag saknar, det jag vill göra fungerar klockrent. Äntligen Android!
.
Skärmen
Sedan kan man inte annat än att älska skärmen, den är 4,2 tum kärlek helt enkelt. Jag har länge trott en större skärm än 3,5 kanske 3,7 skulle bli jobbigt (vilket det är på Desire HD) men Sony Ericsson har valt ett bra format och verkligen lyckats göra telefonen smidig trots allt. Utöver storleken så är färger, betraktningsvinkel och skärpa och digitizern även de riktigt bra, jag har verkligen inget att klaga på
.
Kameran
Kameran har jag ännu inte hårdtestat (Jag har ju bara haft telefonen ett dygn) men det kommer. Första intrycken är dock även här väldigt bra, den är snabb och bilderna blir bra även i inomhusljus. Det enda utlåtande jag kan göra om bildkvaliteten för tillfället är att den utan tvekan är bland de bästa men mer än så vill jag inte säga än. Ett klagomål dock, visst är det skönt med fysisk avtryckare men denna är nog så dålig som en sådan knapp kan bli. Den är liten, sitter för långt åt sidan och kräver ett extremt hårt tryck för att ta en bild, alla saker som gör att man får en skakigare fotografering
.
Hdmi
Wille övergav ganska snabbt Nexus S för denna lur och även han gillar den så just nu är vi två på Feber som kör på SE Arc vilket man ändå får säga är ett bra betyg. Wille har hunnit testa en sak som inte jag har och det är hdmi-utgången. Den fungerar genom skärmdubblering, det vill säga att du får upp telefonens gränssnitt på tv:n om du kopplar in den. Den stöder även CEC vilket gör att du kan styra telefonen (till viss del) med tv:ns fjärrkontroll.
|
